Theres Engberg

- Fantastiskt men tufft

 

- Antagligen gåstolen jag och Anton köpte till Gottfrid i doppresent. Det har varit så underbart att se honom springa omkring i den stolen. Så himla söt! Och självklart mina resor, älskar dom. 

 

- "Hur länge till" av Vapenbröder kommer alltid att påminna mig om Anton och vår tid ihop, likasom nästan alla Tomas Ledin låtar som gick på repeat uder sommaren. Jag brukare förknippa väldigt mycket med låtar men i år är det inte så många. Det är mest låtar som påminner mig om honom, men vi lyssnade ju mycket på musik. Men Charlie Puth låt "One call away" får mig att tänka på mina brudar, Julia och Kim. Jag vet inte ens om dom vet om det, haha. Jag kommer ihåg att jag lyssnade mycket på "All-American Girl" med Carrie Underwood innan Gottfrid föddes och påväg till sjukhuset när Gottfrid hade fötts. Och "Wrong baby wrong baby wrong" av Martina McBride.

 

 Vem har du umgåtts med mest?

 - Förutom familjen så är det nog Kim och Julia, eller jag fram till att Julia flyttade till Umeå, och Anton under den tiden vi träffades. Men även Jossis, Marlene, Kajsa och Hanna samt nu i slutet av året har jag börjat umgås mer med Simon igen. Känner att jag har varit lite ostbail i mig själv under de senare halv året och det påverkar ju tyvärr det sociala livet. Men det ska det bli ändring på! 

 

 

- Ja, det måste man väl kunna säga. Även om vi aldrig blev officiellt tillsammans så träffades vi ju i sju månader, gick på dop tillsammans och åkte till Ysjö, så det räknas.

 

 Vart reste du under 2016?

- I augusti åkte jag till Barcelona med Kajsa och Kim och i december åkte jag och Kim till Berlin. Jag har även varit i Ysjö några gånger, på en helgfest i Sollefteå och en minisemster med familjen i Uppsala samt en helg i Stockholm med familjen då vi såg Country 2 Country.  

 

 

 

- Att jag är så otroligt stressad inombords, jag måste lära mig att ta hand om mig själv och lära mig att hantera stress. Men även att jag har svårt att låta människor komma nära, vilket inte är något att göra åt för det tar den tid det tar, så är det synd. Jag önskar att jag var modigare och vågade ta för mig mer. Men förhoppningsvis har jag blivit det av de erfarenheter jag fått i år. 

 

- Det störta av allt är ju självklart att Gottfrid kom till världen, min systers älskade lilla son och min gudson. Den finaste lilla ägeln av dom alla. Men även att jag för fösta gången jag dejtade en kille under en längre tid och hade en relation med. Jag är väldigt tacksam för tiden jag och Anton hade tillsammans. Samt att jag blev fastanställd på mitt jobb där jag var långtidsvikarie innan, så underbar känsla.

 

 

- Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv när det kommer till förhållandebiten och hur jag fungerar i en sån situiation. Jag har förhoppningsvis blivit bättre på det, jag som inte varit så intresserad av förhållanden innan ha lärt mig så mycket av erfarenheterna och känner mig nu redo inför nya äventyr.

 

- Såklart är det tråkigt att mitt första påbörjade förhållande tog slut. Hösten har varit väldigt tuff av många anledningar: stressigt jobb, sjukdomar, jobbigt hemma pga konsekvenserna av tidigare sjukdomar och min inre stress samt så har jag saknat mina vänner. Julia och Kajsa flyttade till Umeå i höstas. Jag saknar otroligt mycket att träffa Julia och Kim en gång i veckan och bara ses, prata lite och kolla på film. Det hjälpte mig otroligt mycket. Jag har saknat att umgås med Jossis, Kajsa och Sonja som bor i Paris, samt Hanna och Simon och så. Nu ska jag börja må bra och göra det saker jag känner för att göra och mår bra av.  

 

-  Det går inte att beskriva lyckan över att Gottfrid nu förgyller vår vardag, han är årets allra största höjdpunkt! Även här såklart att jag för första gången påbörjade ett förhållande, det var så nytt och spännande. Det här året har haft många fina stunder, mina utomlandsresor är ju sånt jag alltid kommer att minnas och glädjas över. Dom har varit så fantastiska. Sedan alla andra vardaliga men alldeles speciella kvällarna med vänner och familj, kvällarna med Anton, sånna kvällar som sätter guldkant på livet. Min helg i ysjö med Jossis, Sandras babyshower, Gottfrids dop, min lilla roadtrip på min födelsedag, min och Marlenes utfykt till hudiksvall, familjens skördefest, samt när jag, syrran och Gottfrid åkte till Uppsala. Sist men absolut inte minst minnesvärd: Min mamma har skaffat en till hund, en kungspudel som heter Raider! Och så mycket mer. 

 

 

- Hahah det känns som att jag upprepar allt. Jag lärde ju känna Anton via en blinddate. Sedan så fick vi nya arbetskollegor på jobbet, Emma var en av dom och hon är en av de finaste människorna. Så omtänksam och snäll! Hon har verkligen hjälpt mig på jobbet. Jag har lärt känna Robert via Kim, vi är så lika varandra ibland och lika nördiga när det kommer till film. Kim verkar ha en smak haha! 

 

- På jobbfronten har det hänt mycket och att jag fått mer eget ansvar sen jag blev fast anställd, jag har alltid haft mycket ansvar och mycket saker att göra, men nu har jag hållit i möten och liknande saker helt själv. En häftig känsla. Jag grundlurade min syster ,och överraskde henne (hon hatar överraskningar) med en babyshower! Sjukt roligt. Sedan var ju nästan allt med Anton en första gång. Jag känner att jag lär mig saker om livet och utvecklas som människa hela tiden, livet är spännande.

 

- Dom två gånger i år vi fick besked om att pappas cancer inte har kommit tillbaka eller förflyttat sig. När jag besökte en nyfödd Gottfrid på sjukhuset och han tog ett hårt tag om min fingrar och bara höll i om när han sov. När jag hade en jobbig kväll i november och två av mina närmaste vänner, Kim och Jossis, direkt ringer upp och pratar med mig. Dom är så himla underbart fina, jag är lyckligt lockad. Kvällar med Anton, som när vi bestämde oss väldigt sent för att baka en paj och sedan kolla på film, när vi spelade badmintion i solnedgången, eller när vi kastade macka i Grönviken och när jag kom hem från Barcelona och vi planera inför dopet. Det finns så mycket mer också som gjort mig glad. 

 

 

- Morfar som alltid och Walle, det är tomt utan dom. Många av mina vänner, Sonja, Julia och Kajsa framför allt. Det har tagit hårt på mig att vi växt upp och folk har börjat flytta och vuxenlivet har börjat. Saknar att träffa kompisarna hela tiden. 

- Det allra viktigaste jag ska göra nästa år är att sluta stressa och börja må bra, för då kommer mycket annat att lösa sig. Då kommer jag kunna fockusera på de saker jag vill göra och faktsikt göra dom.