Theres Engberg

-  En ny start. 

 

- Björkliden-resan, vilket var mormors 80-års present! Bästa jäkla resan, helt obeskrivligt bra för mig och min själ. 

Jag tro även att det var årets julklappar, jag och min familj köpte mesta dels second hand-saker för att spara pengar och främst för att vara snäll mot mama earth och vår framtiden. Det kändes så bra och viktigt, plus att jag har nog aldrig varit på nöjd med julklapparna jag gett bort förut. 

 

 

Vilka sånger kommer att påminna dig om 2018? 

- Jag har känt mig så vilsen inom musiken i år och inte hittat det som passat min sinnestämning direkt. Men självklart Na pełnym med Spiżowi Mocni, det blev min och Emmas låt när vi var i Gdansk. Så fantastisk minnen till den låten. 

Men det har blivit mycket äldre musik, främst 80-tal, så 99 Luftballons kommer alltid att påminna mig om mamma och våra musikquiz kvällar. 

Det har även blivit en hel del Ted Gärdestad i år, av olika anledningar. Så champangegatan påminner om en helg i Ysjö med Julia B och I den stora sorgens famn om när jag såg en hyllningskonsert för honom i våras. 

 

 

- Utan tvekan Sandra, Gottfrid och Bosse, vi fyra har gjort allt tillsammans. Men utöver familjen är det nog Kim, Marlene och Emma. Men Julia, Jossis, Kajsa och Hanna, samt det senaste halv året Cilla. Sonja träffar jag så ofta som jag kan och de gånger vi är i närheten av varandra. Mina vänner bor i andra städer så det blir inte lika lätt att ses ofta då, jag reser och träffar dom med jämna mellanrum men jag saknar dom mycket. 

 

 

- Nej, men jag har dejtat en del.

 

- Jag åkte till Gdansk, Polen, i juni med Emma. En familjesemester till Björkliden i augusti. Sedan har jag varit mycket i Gävle och Umeå för att besöka vännerna. En sommarsemester i Uppsala och i Orsa. Sen självklart några resor till bästa Ysjö, mitt paradis! Jag har varit på resandefot mycket i år och det har varit skoj, älskar ju att resa! 

 

 

- Det där telefonsamtalet jag missade och inte ringde upp. Den kommer nog alltid att svida lite.

 

- Självfallet är det ankomsten av min andra gudson Bosse, världens vackaste kille. En liten ängel. 

Men även resan till Björkliden, det hände något under den resan och jag tror att jag hittade tillbaka till mig själv då. Jag har varit väldigt vilsen i många år och balanserat mellan sorg och glädje. Men där i lugnet bland fjällen hittade jag tillbaka igen.

 

Jag tog även beslutet i början av sommaren att jag ska våga mer, jag har haft en mur runt mig länge som gör att jag gärna inte bjuder in folk till att lära känna mig på rikigt. Jag bestämde mig för att  utmanna mig själv, våga mer och faktiskt göra de saker jag vill göra även om dom är läskiga. Och jag har aldrig varit längre utanför min comfort zone förut! 

 

Men det kanske som förändrats med under året var när jag blev skickad på en stresshanteringsutbildning, det har varit galet hjälpsamt och har gett mig så mycket ny motivitation och insikt i att jag måste förändra saker. Så det har jag gjort. Den här hösten har varit en tid av förändringar, en ny start och många drömmar om framtiden. Cilla har varit en stor del i det här och vi har stöttat varandra i dessa förändringar, så himla tacksam för det! Jag har fått så mycket nu energi och ett nytt synsätt på livet den här hösten. Äntligen känner jag som mig själv igen. 

 

 

- Jag har nog alltid varit ganska självmedveten och jag vet hur jag fungerar och vad jag måste bli bättre på eller förändra, men i år har har jag faktiskt genom för förädningar och jobbar på de saker jag måse bli bättre på eller sluta med. Jag är bättre på att ta hand om mig själv nu, jag har en lång bit kvar på stresshanteringen men förändingarna har börjat. 

 

 

- Min stress och mående första halvåret. Att många nära mig mår dåligt.  Och att sjukdomarna i min släkt aldrig tar slut. 

 

- Att Bosse kom i mitt liv såklart, älskade lilla kille. Han är världens snällaste och finaste. Att jag äntligen hittat mig själv igen, att jag vågat mer och att jag påbörjat min personliga föränding. Sedan såklart alla människor runt omkring mig. Jag älskar alla mina vänner och min familj mer än jag någonsin kommer att kunna beskriva och dom är mitt allt. Utan dom skulle jag inte överleva. Det finns inget jag är mer tacksam över i livet än att jag har så fantastiska människor omkring mig. 

 

- Ja, jag har varit med i en konstcirkel tillsammans med min syster och hennes vänner, så jag lärde känna vissa av hennes vänner mycket bättre. Det har varit en riktig fröjd och onsdagarna med dem har varit makalösa, så mycket skratt och fantastiska (märkliga) konversationer. Jag har även lärt känna Cilla mycket bättre, evigt tacksam för det. Sedan har hösten bjudit på ett nytt ansikte, nya konverationer och nya upplevelser.  

 

 

 

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? 

- Oja! Som jag tidigare skrev har jag varit längre utanför min comfort zone än förut och väldgt positivt har det varit. Jag sökte två jobbrelaterade saker, bara för kul skull och min egen skull. Tyvärr blev det ju som det blev med dom och det där jäkla samtalet jag missade. Men jag kände att jag öppnade nya dörrar för mig själv där och jag bevisade för mig själv att jag kan. En liten ska men som hade stor betydelseför mig var att jag började spela squah i sommras tillsammans med Cilla. Så jäkla roligt och har hjälpt mig mycket.

 

- När Bosse föddes såklart! Att Gottfrid har börjat prata riktigt och allt gulligt han säger. När jag och Marlene var på traktor pulling. Att skratta tills jag  gråter tillsammans med Hanna i hennes nya lägenhet, speciellt två kvällar med Kim som var kanske dom bästa i mitt liv, ärligt, öppet och det vackraste. Min bästa Kim. Björkliden överlag. Alla samtal med Marlene. Konstcirkeln med mina vänner! Det finns så mycket att vara glad över. Livet är spännande och fantastiskt. Jag har gjort en lista med saker som jag blivit väldigt glad över under året och det är så roligt att läsa igenom den. För livet är fyllt med så många vackra och fantastiska ögonblick även om det ibland inte känns som så. Livet är gott. 

 

 

- Min älskade hund Arrak som gick bort förra året. Sen alltid min morfar. Men i år även Julia B, då vi har setts väldigt lite. 

 

- Mindre ångest, oro och stress och mer mod, nya äventyr och att våga gå outside my comfort zone. Jag måste även fortsätta jobba på att minska min stress.  

 

 - Jag hoppas det blir ett ännu bättre år och att jag hittar balansen i livet. 

 

 - Att Bosse är en liten bebis, så oskyldig, vacker och snäll. Även om det är underbart att se honom växa och bli större så går tiden så fort. Jag kommer sakna hans leende, dregliga pussar och små ljud. När han hugger tag i året, försöker sitta upp och hans målinriktade blick på saker han vill åt.