Theres Engberg

Jag och syrran sa efter nyår att i år så ska vi fokusera på oss själv och börja må bra igen. Sedan morfar gick bort, så har det inte varit några lätta år. Jag har många personliga saker som har gått superbra så som jobb, längenhet och vänner. Men det har varit mycket sjukdomar och jävelskap hemma, konflikter på jobbet och sånt som gör mig ledsen. Detta gör att det är som en berochdalbana inom mig, en ständig kamp inom mig mellan lycka och sorg, en jävla fontralkrock. Dessa svängningar är väldigt påfrestande och jobbiga, jag blir trött, stressad och sliten. Det har påverkat mitt liv på så många sätt. Men detta är inget jag brukar skriva om eller ens prata om. Men har tagit mycket av krften inom mig. Jag saknar att vara helt och hållet glad, jag saknar den spralliga Tessan som var high on life och levde livet. Jag vet att syrran känner likadant. Så i år ska vi fokusera på att må bra igen. Det har gått sådär..

 

Jobbsituationen må göra så att jag mår väldigt dåligt, men det är något som jag tyvärr inte kan påverka så det måste jag bara komma över. Många säger åt mig att inte ta med mig jobbet hem, men det är inte så lätt. Jag bryr mig väldigt mycket om mitt jobb, säkert lite för mycket ibland. Men enligt mig är det inte rätt att sitta tyst när jag tycker att folk blir felbehandlade. Det går inte heller bara att stänga av när jag vill det, det hänger med. Men jag ska göra det jag kan för att förbättra det jag har möljighet att påverka och göra det bästa av det, sedan försöka släppa resten. 

 

Sedan när det kommer till pappas situation så är det något som jag tycker är och har varit jätte jobbigt, men det är inte något jag tycker om att prata om förutom med familjen och vissa andra. Jag tycker att det är få personer som verkar förstå hur jobbigt det här är, utan att försöka försköna situationen. Men någonting positivit i detta är att pappa har varit på återbesök hos läkaren nu och de senaste testerna ser bra ut och operationen var lyckad. En stor sten lättade från hjärtat då jag fick höra det, att få veta att just nu kan dom inte hitta någon cancer. Jag inser hur lyckligt lottad jag är att jag faktiskt har min pappa vid min sida och att han är så pass frisk och kry, då läkaren beskrev hans operation som den svåraste och längsta han någonsin gjort under sina 14 år. Så obeskrivligt underbart glad att allt gått så pass bra som det faktiskt gjort. Min älskade pappa. Om det är något min pappa lärt mig och som de senaste jobbiga åren har lärt mig att ta vara på livet och inte ta något förgivet. Att man ska leva här och nu och göra de saker man vill göra i livet medans man kan. Att man ska ta hand om varandra och säga det man känner till och visa kärlek till de personer som står en nära. Jag försöker leva här och nu och inte tänka för mycket framåt eller backa. För det enda som är säkert är att jag lever nu, det finns ingen garanti på att jag är vid liv eller är frisk om ett år, 10 år eller 20 år. Därför ska man njuta av livet nu, medans man kan. Jag säger ofta, eller försöker iallafall, att säga till dom som står mig nära hur mycket jag tycker om dom och vad dom betyder för mig, så att dom vet det om något skulle hända mig. Jag vill att dom ska veta att dom gjort skillnad i mitt liv. 

 

Nu blev det väldigt djupt, känslosamt (för mig iallafall) och personligt, men ibland får det lov att bli så.    

Denna alla hjärtans dag har jag firat till största del tillsammans med min mamma. En lite segare men super mysig förmiddag i Ysjö. En eftermiddag i bilen. En himla fin dag. Min mamma är så himla bra, älskar henne och hela min familj så mycket. På kvällen kom dom finaste lovebirdsen och kulan på besök, för glass och en familjestund. Moster väntar så himla spänt! 

Just nu mår jag bra, jag mår bra efter en fantastisk helg med underbara människor. Äntligen har jag kunnat tänka på något annat än alla problem i några mintuer, jag har sovit bra i helgen (länge sedan sömnen var som den ska vara) och jag har mått bra. En fredag på stan med Marlene, min saknade Marlene. Efter att ha besökt lite butiker, så åt vi god mat på Taste och India och sedan såg vi the Revenant på bio. En helt fantastiskt kväll med massor av prat och skratt, hon är för go´ hon. Så stötande, hjälpande och aldrig dömande. Skulle kunna prata med henne i evigheter. 

 

Sedan en lördag med Kim och Kajsa, relaxen på Himlabadet, fotbollspel hemma hos Kajsa och en hot passion på RÅ och en apelsin/mjölkdrink på Udda. När Kajsa fyllde 20 år så fick hon en kväll på Himlabadets relax av mig och Kimman, så igår äntligen blev det av. Det blev en så himla fantastisk kväll, hur mysigt som helst på relaxen, hur roligt som helst att spela fotbollsspel hos Kajsa och så goda drinkar. Dom där tjejerna är så himla bra och så himla fina. Jag har sån tur som har så underbara vänner som jag verkligen kan lita på. 

 

Sedan idag har det varit en lugn dag, som jag avslutade med att planera en framtida resa med så många bra tjejer. En resa som vore så jäkla underbar. Måste fixa så att jag kan hänga med, vore bäst. Som sagt en toppen bra helg, som gett mig styrka och energi igen. Jag mår bra, just nu. Det  känns bra att planera inför framtiden, men roliga saker som får livet att gnistra lite extra. Jag vill att känsla jag har haft den här helgen ska fortsätta. Jag vill fortsätta må bra.

 

 

Bilder från en lördag med Kim och Kajsa