Theres Engberg

Hejsan!

Har ni tänkt på att Twilight har blivit som en hel värld? När man läser, iallafall jag, kommer man in i an annan värld. Man tror att dom existerar, Bella och Edward. Allt har blivit så stort. Men dom är bara två figurer i en bok. När man kommer in i den där världen med dom perfekt varelserna, hoppas man bara att man kan bli en del av den. Man hoppas att man ska hitta sin egen perfekta Edward Cullen. Men dom är fortfarande bara två påhittade personer. Den där nästan alltid perfekta världen finns inte. Edward Cullen och Bella Swan finns inte. Dom är bara två påhittade personer i en bok. Det är fasinerande hur böcker och flimer kan skapa en hel värld. En värld som har tagit hela vår värld med storm. Det går inte riktigt att förklara hur jag tänker. Men förstår ni lite vad jag menar? Alla vill ju ha sin egen perfekta Edward Cullen, killen som gör allt för att man ska vara säker. Hans perfekta utseende och hans romantik. Man vill ju ha en kille som älskar en så mycket. Man betyder verkligen allt för den. Han gör allt för att man ska vara lycklig. Han är helt perfekt. Alla tjejers dröm. Men det finns ju ingen som är så perfekt, allt är påhittat. Jag tycker att det är skrämmande och coolt på samma gång. Allt har blivit så stort. Det är fasinerande. Jag kan säga själv att jag tror helt och hållet på Edward och Bella världen, jag älskar den och är helt fast i den. Jag blir helt inne i den världen när jag läser böckerna eller kolla på filmerna.  Man vill ju att det ska vara så. Man hoppas och vill att det ska finnas någon som Edward. Jag vet att det här gäller inte alla, många tycker allt bara är fjantigt. Alla tjejer drömmer inte om Edward. Men ni kan väl hålla med om att det har blivit som en helt egen värld. Även om man inte gillar Twilight måste man väl se det. Eller är det bara jag och Hanna som har upptäckt att det finns en Bella och Edward värld? ;)





Haha, det måste synas att jag är ett Twilight Freak ;) Ska försöka dra ner på Twilight inläggen :P


Hejdå!

Hejsan!

Nu ska jag förklara min mening i förra inlägget: "Right now I am heartbroken". Heartbroken är väl kanse att ta i, men det är inte långt ifrån. Som många av er som läser min blogg vet är jag ju helt galen i Green Day. Jag tycker att dom är otroliga och helt fantastiska. Och förra gången dom kom hit, 11 oktober 2009, fick jag inte gå. Jag var helt förstörd. Jag grinade i timmar. Och nu kommer dom tillbaka igen till Göteborg den 5 juni för en spelning. Jag kollade upp biljetter, jag hittade bra biljetter till bra pris. Det lät på mamma som att jag skulle få gå. Men då sa den jag hade tänkt att gå med allt det inte gick, att det var fel tid och att den inte ville gå längre. Så även den här gången ska jag sitta hemma och grina när mitt favorit band spelar live i GBG. Det känns förjävligt. Men jag kan inte skylla på dej att du inte kunde. Men helt ärligt skulle jag göra vad som helst för att få se dom, jag skulle vara oberskrivligt lycklig. Jag skulle göra vad som helst för att få se min största idol, att få se det band jag älskar mest, att få hoppa med till musiken som gör mej glad. Det kändes som att det var meningen att jag ska gå nu när dom kom tillbaka så snart och jag hittade biljetter och allt. Men tydligen inte.. Jag vet inte vad jag ska säga. Det jobbigaste är inte att jag inte får gå, för det har ju hänt förut. Det är precis det, att jag ska behöva uppleva samma sak en gång till.  Jag trodde att jag skulle få gå. Jag trodde verkligen att det var min tur nu. Jag skyller inte på dej nu. För det har jag inte rätt att göra, vi kan inte göra något åt att du inte kan. Det här måste låta helt sjukt för många, jag måste låta helt beroende. Men det inte så konstigt, när man älskar någonting väldigt mycke man är nära på att få det, drömmen är när på att slå in. Och så försvinner det, helt plötsligt. Det är bara att drömma vidare. När det blir så två gånger så känns det inte bra.  Gemför med något ni älskar väldigt mycke, något/någon ni drömmer om att få träffa. Då kanske ni känner som jag gör just nu: Heartbroken.



Hejdå!

Hejsan!


Som jag sa har jag ju sett Shutter Island, en jättebra thriller med Leonardo DiCaprio. Den är baserad på Dennis Lehanes roman "Paient 67".  Jag och min älskade systra mi gick och såg tillsammans i lördags. En riktig myskväll. Vilket behövs i denna flyttstress. Bara så att ni vet börjar det känns bättre nu. Inte helt bra, men bättre.

Handling: Året är 1954, mitt under det brinnande Kalla kriget. Sheriff Teddy Daniels och hans nye partner Chuck Aule kallas till Shutter Island för att undersöka det osannolika försvinnandet av en genialisk kvinnlig massmörderska, som tycks ha rymt från ett låst rum på det ogenomträngliga Ashecliffe Hospital. Omgivna av snokande psykiatriker och livsfarliga psykopater på en avlägsen, vindpinad ö förstår de båda poliserna snart att inget är som de först trott.

Huvudrollen Teddy spelas av Leonardo DiCaprio (Titanic), Mark Ruffalo (Just like heaven) spelar hans partner. Båda gjoder ett fantastiskt jobb. Men det är något med Leonardo han är helt otroligt duktig. Tacksam att vi har han, han är en av våra bästa skådispelare.

Jag som är en sån som inte blir rädd för filmer, jag satt som på spikar. Så jäkla nervös i hela kroppen. Verkligen en jätte spännande film. Jag och Sandra satt och kollade på varandra när det var som mest spännande för båda visste att vi snart skulle bli rädda. Jag vet inte om det blev så spännande eftersom att alla i hela salongen, den var nästa full, var rädda eller om det  helt enkelt var en av dom mest spännande filmer jag sett på över ett år. Den är spännande från första sekunden  intill den sista, med en överraskande vändling och ett chokerande slut. Först när den slutade sa jag: What?. Men sen när jag och Sandra disskuterat och funderat över det så var det faktiskt bra. Rent av smart. Det går inte att beskriva filmen, man måste se den. Den får 3.5/5 för mej. Den är verkligen se värd!


 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Har inget med inlägget att göra, but right now I am heartbroken! Sandra du vet att det inte är ditt fel men det känns väldigt jobbigt just nu.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Hejdå!

Hejsan!

Nu har jag kollat runt lite på sf.se och hittat flera filmer jag ska se. Eller iallafall vill se. Hoppas att få se. Som vissa redan vet är jag helt galen i bio! En av det bästa saker som finns. Och absolut det bästa som finns att göra här i Sundsvall. Senast idag, 20 februari, var jag på bio! Jag såg Shutter Island, men det kommer ett inlägg om det imorgon eller på måndag. Här kommer några filmer jag vill se:

Om 11 dagar, 3 mars: Alice i Underlandet.
Om 20 dagar, 12 mars: Remember Me.
Om 40 dagar, 2 april: Flickan från ovan.
Om 75 dagar, 7 maj: Dear John.
Om 96 dagar, 28 maj: Sex and The City 2.
Mitt Måste: Om 129 dagar, 30 juni: Eclipse.


Bio Bio Bio. Love Love Love!

Hejdå!

Hejsan!

Nu har många börjat klaga på mej att jag bloggar så sällan, så nu ska jag göra ett försök att blogga mer. Men jag lovar inget.

Jag som håller på mycket att ta kort med Sandra kollar ju såklart på alla dom här fjantiga "America's next top model" och och "Models on the runway" och allt vad det heter. Det är faktiskt roligt. Jag älskar att kolla på olika kända modeller och deras plåtningar. Det är kul att se hur perfekta dom ser ut. Visst, det är mycket redigeringar. Men det gäller även att se bra ut på kort, ha rätt känsla och det är inte alltid så lätt. Jag kan faktiskt säga något där för jag har viss erfarenhet. Man måste ha ögona och munnen visst mycket öppen för att inte se mobbad ut. Kolla mot ljuset. Vet ansiktets "rätta" vinklar. Det är mycket att tänka på. Så det är inte bara att redigera. Så jag är väldigt avundsjuk på dom modeller som ser perfekta ut.



Eva Pigford


Naima Mora


Kate Moss


Ashely Greene


Perfekt. Jag älskar alla dom där bilderna! Så vackra. Om jag ska försöka bli modell är det bara för mej att börja träna träna träna. Vi får se vad som händer i framtiden. Måste säga det än gång till, Jag älskar dom där bilderna. Det är mina favoriter. Vem vill inte se ut som dom?


Hejdå!

Hejsan.

Jag har alltid tänkt att jag kommer att bo i mitt hus tills jag flyttar hem ifrån, visst jag har ju typ redan gjort det , men ni förstår. Jag har alltid trott och hoppats att mamma och pappa alltid kommer att bo där. Det har alltid varit som en mardröm att flytta från mitt älskade hus. Men nu ska jag göra det. Visst jag ska bara flytta femtom meter åt sida, men jag ska flytta från mitt älskade hus. Det är mitt hem. Det känns otroligt jobbigt just nu. Det känns så fel i det nya huset. Det luktar inte Engberg, allt känns fel, det är så många minnen här i från. Det var här jag bröt armen, det var här jag träffade och tillbringade massor av tid med min barndoms kompis Gloria. Även fast det är min bror Nicklas, hans flickvän Sofia och deras dotter Lilly som flyttar till vårt hus, jag kommer ju kunna gå det, så känns det svårt att lämman huset. Det känns inte bra. Jag kommer sakna det så mycket. det här låter ju fjantigt, det är ju bara ett hus, men jag trivs bäst där, det är där hemkänslan är och det betyder mycket för mej. Jag växte upp där. Jag kommer ju snart att vänja mej, när det börjar lukta och känns hemma här i det nya huset. Right now it's very hard.






Jag är ledsen mamma och pappa att jag inte är det bästa flyttaren just nu, men det är ingte så lätt. Även fast jag accepterat att vi ska flytta, så blev det jobbigare än jag tänkt mej. Det är inte här jag ska bo, jag vill bo i mitt gammla hus. Så känner jag just nu. Men det blir snart bättre mamma, jag lovar.

Hejdå.

Hejsan! 

Jag brukar inte skriva om vad jag gör på min vardag men jag måste skriva det här. Igår, 13 februari, hade jag än av dom bästa dagarna jag haft på jättelänge. Jag hade sjukt kul! jag åkte slalom med Hanna, Kim och Kajsai  Skönviken. Ja, herregud. Solen stog högt på en blå himmel och jag har aldrig ramlat så där mycket med ett par skidor. Visst vissa gånger var med vilje. Men kan det bli bättre? Jag och Kim åkte offpist och ramlade båda två med ansiktet först i snön. Vi låg och skrattade i minst tio minuter. Skidorna flög åt alla håll, Kim tappade mobilen och jag min stav, men som tur var hittade vi båda. Sen fortsatte vi åka och ramlade ännu mer. Vi blev helt enkelt galna. Brydde oss inte om att bromsa. Utan körde bara på bland träden. Haha, så jävla kul. Synd att Hanna och Kajsa inte såg det, synd att ingen mer än jag och Kim såg det. Ni skulle skratta ihjäl er!

Nu ska jag visa hur en av hannas vurpor såg ut. Haha, hon ställde säg på händerna med bena neråt sen ramlade hon är på rygg. Ni skulle ha sett det går inte att beskriva hur kul det så ut!

Tack så otroligt mycket girls för denna underbara dag. kommer aldrig att glömma.


Made by Me (on paint)


¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Men nu ska jag passa på att önska er alla en glad alla hjärtans dag! <3
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Hejdå!

Hejsan!

Det var egentligen igår, 11 februari, pappa fyllde år men jag är lite sen med att blogga, men det gör inget för det är i dag vi ska fira han på riktigt. Idag kommer nårga från släckten att samlas här på stolpås gård för att fira min söta lilla pappa. Och det passar ju perfekt en sån här solig dag! Jag är riktig lycklig idag. Solen lyser på en baby blå himmel, det knistrar i snön. Skoldagen har varit bra. Jag kan bara ta det lungt nu och njut av solen. Vad mer kan man begära? 


Ännu en gång ett stort GRATTIS till min älskade pappa! Vi älskar dej!

Photo by Sandra Engberg


Hejdå!

Hejsan!

Det går inte att beskriva hur mycket jag saknar min älskade Julia Berglund just nu! Julia, jag saknar dej så att det gör ont i mitt hjärta. Jag måste träffa dej snart!  Det känns som att vi inte har varit med varande på jätte länge. Visst vi bor ju inte nära varandra men iallafall. Jag måste träffa dej snart, annars går jag under! Jag behöver dej! I need you right now! Miss you so much!





Vi äger! <3

Jag behöver min bästa vän nu! Jag älskar dej Julia!

Hejdå!

Hejsan!

Jag har hittat några bilder på intrenet som jag bara måste visa. Visa har verkligen talang för att rita. Helt otroligt!


Elijah Wood, Kristen Stewart, Robert Pattinson



Elijah Wood <3


Den sista på Elijah Wood är helt underbar! Älskar den! Önskar att man kunde rita sådär. Jag är avundsjuk på dej Sandra Engberg som kan rita sådär!


Hejdå!

Hejsan!

Nu medans jag har varit sjuk har jag suttit och kollat på Scooby Doo, jag hade glömt bort hur mycket jag älskar Scooby Doo. Jag var helt galen i han när jag var liten. Han är bäst, äger alla! Det är lätt den bästa tecknade serie som finns. Åh, allt det här påminner mej om the good old days när jag, Sandra och Nicklas alltid samlades framför tv:n varje kväll klockan halv åtta för att kolla på Scooby Dobby Doo. Vi älskade det. Eller en kväll när jag var liten då jag och Nicklas var hemma själv, då hyrde vi massa Scooby Doo filmer och kollade på. Jag var livrädd, jag var en riktig fegis när jag var liten.. Haha, det var bra tider det! Åh, saknar dom kvällarna!

Sandra och Nicklas nu ska jag väcka era minnen till liv, kolla på dom här. Sandra! Jag har goda nyheter, den första är när han går i ögat!


The Scooby Doo show

Scooby Doo, Where are you?

What's new, Scooby Doo?

Memories! <3

Nu ska jag gå ut till mej och leta rätt på min Scooby Doo tidningar och läsa några! Älskar dom.

Hejdå!

Hejsan!

Nu ligger man ju hemma med magsjuka.. Uscha! Igår mådde jag förjävligt dåligt, men idag mår jag faktiskt mycket bättre. Nu kan jag till och med äta och ha det kvar inom mej, utan att spy upp det.

Men nu ska jag inte prata om trågiga saker, utan nu ska jag vara glad eftersom att jag blivit frisk. Så här kommer det lite fler bilder jag och Sandran tagit. Nu blir det lite nyare bilder. Det var under den här tiden vi tog mina favorit foton. Så här kommer några av mina favoriter:



Miss. Engberg



Queen of Pearls



Guitar Girl



The Retro Girl



Cold Outside



Theres E


T.E


Hejdå!