Theres Engberg

 

Min kära kompis frågade mig en riktigt bra fråga här om dagen. När det kommer till kärlek eller egentligen allting, ska man följa sitt hjärta eller sin hjärna? Själv är jag alldeles för naiv och följer nästan alltid mitt hjärta och skiter i vad hjärnan säger. Men det, kan jag lova er, kan leda till att ens hjärta kan få sina svåra stunder. Men det leder även till minnen man aldrig vill glömma. Vad följer ni, hjärtat eller hjärnan?  Hjärnan är nog den man bör följa, men varför är det så svårt? Mitt hjärta tar totalt makten. Jag antar att många av mina nära vet vad jag pratar om och jag vet att jag gör fel. Jag vet verkligen att det inte är bra för mig. Jag vet att jag borde reagera på ett annat sätt. Men varför kan jag då inte sluta? Varför lyssnar jag inte på vad de andra säger? Jag säger åt mig själv att move on och det går bra tills jag börjar tänka tillbaka eller när jag pratar med han nästa gång. Finns det egentligen nå rätt och fel?