Theres Engberg

Tjenare!

Det är ett stort nördvarnings tecken över detta inlägg. Idag, 2 januari 2011, kom Jay Smith till birsta. Självklart var jag och Hanna där, chockande nog hängde även Kim med. Super glad över det. Nu kommer jag beskriva mötet, väntan och känslan, sången i detalj. Typ. Vi kan börja med att så lycklig som jag är nu är det länge sedan jag var. Allt blev så bra. Älskar dig, Jay!

Vi kom till Birsta kvart i ett, 2 timmar och 15 min kvar tills han ska uppträda. Haha, vi sätte oss framför scenen direkt när vi kom dit. Så vi köade ganska länge. Men det var värt det. För folk satt där med solstolar och allt. Om man vill ha en plats längst fram måste vara i tid, har jag lärt mej.


Jag och Hanna köade hela tiden från att vi kom dit. Medan Kim sprang och köpte lite saker och sedan köpte hon mat åt oss. Hahah!

 



Vi var pepp! Jag skrev även en lapp till Jay. Gjorde den undertiden att vi köade.



Efter 2 timmar och 15 min av väntan kom dom, Jay och Minnah. Tyvärr var det Minnah som uppträdde först. Men som tur var såg man Jays fötter bakom skynket han stod bakom. Så jag kollade på han istället. Hahaha!


Ni ser hans fötter i högra hörnet. Haha, fan vad jag är nördig!

Sedan intog Jay scenen, mitt hjärta stanna och Hanna och Kim måste ha blivit döv av mitt skrik! Helt jävla f*cking amazing! Han är så jävla underbar och så söt och charmig. Med den bästa stil som finns. Som Hanna sa: Min tvilling. I manligt format dock.

På dessa två bilder spelar han gitarr åt Minnah.




Sedan började han sjunga själv. Han började med vinnar låten "Dreaming People". Sen sjöng han "What it's like".
Såklart sjung han ju som en jävla gud. Fattar inte hur bra man kan va?! Han är Sveriges stolthet.



Efter all sång var det bara ställa sig i kö för att möta The Man. Kön var lång, och vi stod långt fram. Äntligen framme. Jag gick upp på scenen och där var det en liten kö fram till Minnah och Jay satt och väntade. Han kollade på mej på ett jätte sött sätt när jag kom upp på scenen. Jag antar att han fattade att jag kom för han. Det fattade man nog lätt. Han kollade på ett sätt liksom. Det går inte att beskriva. Det var som lite undran i blicken som om han väntade på att jag skulle komma. Sen gick jag förbi Minnahkön och fram till Jay Smith. Höll på att gå på några små ungar då. Hahah.

Sen jävlar. Jag gick fram gav han lappen. Han log så sött och tackade. Han skrev sin autograf och sen fick man den efterlängtade Jay-kramen. Dom hade sagt innan att det inte fanns tid för att knäppa kort tillsammans med dom. Men Hanna knäppte ett när vi kramas. Cosy.



Hahha, lyckan av att kolla på den där bilden är total! Finns även ett litet klipp på oss men det lägger jag inte upp nu. Sen var det Hannas tur att träffa Jay.



Efter att träffa han, var vi båda i chock och det tog ett tag att komma tillbaka till verkligheten. Jag gick framför scenen för att ta ett kort. Då kollade han mej rakt i ögonen sedan kollade han sig runt och vikade till Hanna som vinkade till han. Sedan kollade han på mej igen och log stort! Det var pricken äver i:et. Allt var perfekt!

Han måste ha trott att jag var galen, jag log så mycket så att det var ju tur att jag hade öron. Sedan började jag hoppa upp och ner som en gummiboll.



Sedan kollade vi på när han och Minnah medans dom skrev autografer tills dom åkte iväg igen. Då åkte vi också hem. Haha, perfekta starten på 2011.



Det är lite hemskt. Att möta sin idol betyder så mycket för fanet och vi lever på det hur länge som helst. Medans idolen inte ens kommer ihåg en. Det är skumt vad samma möte kan betyda så olika för som olika personerna.
Jag kommer att minnas det här och glädjas över det hur länge som helst. Betydde hur mycket som helst. Förgyllde mitt år.

Jag måste säga att en sak jag älskar med han är att han ler mycket till sina fans. Även om det kanske inte betyder lika mycket för han, så betyder det hur mycket som helst för oss. Han visar glädje. Det var underbart idag!

All my love to you, Jay Smith!