Theres Engberg

Två bilder från en fantastisk utsikt över Barcelona 🙌🌍✨

Nu kommer en bildbomb från sista middagen på länge med mina älskade apor.

 

Idag firade min familj och Anton mig på min 21-årsdag, en vecka förtidigt. Men min familj och nästa alla jobbar eller är bortrest när jag fyller år så det fick bli så haha. Det var en mysig dag med våra traditioner, fruktost på säng, lunch ute på gården och hembakt tårta. Dagen innehöll också en biltur och glass, trevliga konversationer och vin i sol. Jag älskar min familj så himla mycket, dom är bäst och vet alltid hur dom ska göra mig glad. Jag är så evigt tacksam över min familj. 

Mina apor och soulmates 

Aldrig förr har höskörden gått så fort eller har vädret varit så bra. Trots att vi inte längre gör hela skörden själv så är det alltid skönt när allt hö är packat, plastat och klart. För min är höskörden sommar på rikigt. När man hör traktorerna köra på åkrarna från den tidiga morgonen till den sena kvällen, när doften av en nyslagen åker sprider sig över gården och när man ser dinosaurieäggen spida sig över åkrarna. Jag blir så stolt när jag ser mina syskon och Kalle som är så drivna och enngagerade i jordbrukslivet, dom är stora förebilder till mig. Idag var det skördefesten, en fest då vi firar att höet är intaget och att skörden gick bra. Vi firade med goda drycker, fantastisk mat och roliga spel. Med sommarmusik i bakgrunden har jag haft en helt underbar kväll med min familj  som får mig att skratta, som alltid har intressanta konverastioner och som alltid får mig att må så bra. Jag tycker om dom alla så himla mycket och vet inte hur jag skulle klara mig utan dom. Vilken härlig kväll! 

 

Idag har jag fått umgåts med min mycket saknade Paris-bo. Min kloka, visa och bästa Sonja. Jag har verkligen saknat vår långa konversationer. 

Idag är det två månader sedan Gottfrid kom till världen. Han har redan tagit världen med storm. Han är den finaste, snällaste och charmigaste. Han har fyllt dessa två månader med kärlek, lycka och massa gos. Han är min lilla ängel. 

 

Hemma igen efter en helg i Sollefteå. Simon hade bjudit upp ett gäng på 10 st för att fira hans födelsedag och umgås. En mycket bra helg blev det. Roadtrip med Hanna och Niklas på fredagkväll upp till Sollefteå. Sedan blev det prat, skratt och många vad är din favorit-frågor, vid tre tiden så började ögonenlocken svika och vi gick och la oss. Lördagen började med en spa på Hallstaberget. En massa avslappning, bad och god lunch. Efter att vi fixat til oss och försökt piggna på oss efter badet så gick vi in till centrum för att äta middag. Kvällen avslutades med olika spel i stugan, vi alla blev som små barn i gungparken och en massa skratt. Söndagen blev det upptäcksfärd i Sollefteås skogar och berg, fika hos Simons mormor och allsång i bilen påväg tillbaka till Sundsvall. Tack till Simon, Emma-Lee, Hanna, Niklas, Amanda, Daniel, Julia, Pontus och Midori för en toppen bra helg. 

 

Ännu en väldigt bra helg. En mycket fin fredag med familjen och han, midddag, film och massa mys. Sedan en lördag som började med honom och avslutades med Jossis. Jag och Jossan åt middag på vindhem, tog några glas vin och pratade om livet. En så uppskattad kväll med min fina vän. Idag har jag varit med Kimman fikat, det ledde till en massa shopping. Det är spännande att var med Kimman, man vet aldrig vart dagen slutar. Avslutade kvällen med min älskade familj. Livet är så bra och fint ibland. 

 

Livet har verkligen sina ljusa stunder och denna helg har varit en sådan. En helg då jag helt och hållet mått bra och bara njutit av livet. En fredag med syrran, Kalle och Gottfrid. God mat, besök av Kalles bror och hans familj, och sedan avsutades kvällen med skräckfilmen the Boy. Det var länge sedan jag var med syrran och Kalle så det var otroligt mysig och behövligt. Lördagen började med att jag var barnvakt till Gottfrid, vi tog oss en härlig promenad och myste på. Obeskrivligt hur mycket man kan tycka om en person som kom till världe förr tre veckor sedan, Sedan lunch med syrran och Kalle innan jag åkte och träffade Kajsis för en runda på Birsta, vi insåg att vi kommer hinna bli övertaggade och hinna explodera innan vi ens tagit oss till Barcelona i augusti. Sedan träffade jag Kim och Julia, vi åt middag och fruktsallad samt satt i Kims kök och pratade i sju timmar om precis allt och ingenting. Jag är så obeskrivligt tacksam över dom två, jag vet inte vart jag skulle vara i livet om jag inte hade dom två. Vi hade en helt fantastiskt kväll och det var precis vad vi behövde. Helgen fortsatte i samma mysiga stämmning och söndagen spenderade jag med Anton. Hemmafix, en till sväng till Birsta och fika på Espresso House samt som alltid när man är i stan en sväng in på hemmakväll. Helt underbart. Helgen har bara flygit förbi och kan den göra annat när man har varit med så många fantastiska personer. Den här helgen har varit väl behövlig och har gett mig mycket energi och glädje. Jag känner mig nu lugn, lycklig och förväntansfull på framtiden av många anledningar. Love life, live life. 

 

En lång paus på bloggen trots att jag gjorde ett löfte till mig själv att jag skulle bli bättre på att uppdatera. Men livet kom i mellan. Både det onda livet som att pappa än kämpar hårt för att må bra i vardagen och jag har ett jobb som jag älskar men som på slutet har tagit mycket av mina krafter, men även det goda livet som att umgås med mina älskade vänner och familj, att sätta färg på veckorna med hjälp av biobesök, middagar, utgångar och mysiga hemma kvällar och att lära känna nya personer. Jag har under dessa mpnader också bokat in en framtida resa till Barcelona med Kim och Kajsa, det kommer bli så underbart. Men det bästa av allt är att efter 42 veckor och tre dagars vänta så har äntligen Sandras bebis sagt hej till världen. Nu har vi en liten Gottfrid i familjen som har tagit hela världen, och framför allt mosters hjärta, med storm. 

När pappa fyllde 50 år för några veckor sedan så fick han en resa till Stockholm samt biljetter till en konsert, Country 2 Country av oss syskon. I fredag smällde det och hela familjen drog ner till Stockholm, det har varit så skönt att komma bort ett tag och bara njut av varandras sällskap. Efter allt som hänt de senaste åren så var det verkligen behövligt. Det har varit den perfekta helgen. Tåget ner på fredagmorgon, sedan började vi vårt besök i Stockholm med att äta det alltid lika goda köttet och såsen på Jensen's. Sedan skulle vi göra ett försök att lokalisera oss till hotellet och det gick förvånasvärt bra. Ett snabbt ombyte på hotellet, innan vi drog vidare till Anexett för en kväll med live musik. Vi bodde på Motell L och det var hur fint som helst och perfekta läget om man ska på konserter. Sedan tog vi oss en drink innan vi tog oss till Globen och Anexett där det bjöds på en countrykväll med arstisterna Pauper Kings, Jill Johnsson, Lauren Alaina och Carrie Underwood. En fantastisk kväll med så bra musik, massa öl, många skratt och det är alltid lika roligt att kolla på andra människor. Jag hade inte hört Pauper Kings förut men jag gillde verkligen deras musik och har lyssnat på dom nu efteråt. Mycket lugn och härlig musik som man bara myser till. Dom var ute bland publiken och vid barena under dom andra konserterna och träffade folket, roligt att dom tar sig tiden. Jag var ju tvungen att gå fram och prata lite och ta ett kort såklart, haha. Sedan spelade Jill Johnsson och hon är ju alltid lika bra, vilken brutta! Jag hade inte hört Lauren Alaina förut heller och jag gillade väl inte hennes låtar vidare mycket, men hon visste precis hur man fick igång publiken. Hon körde ett medley med massa girl power-låtar, bjöd upp en kille ur publiken som skulle dansa med henne under en låt och jäklar vad han bjöd på sig själv. Så efter hennes spelning tror jag att dom flesta var sugen på att gå ut och dansa. Sedan var det Carrie Underwoods tur och det var väldigt bra, hon kan verkligen sjunga och bjuda på en bra show. Det var lite mycket ljus och höga ljud, det passade inte riktigt på en så liten spelning. Men det där lär nog ha varit den minsta spelning hon gjort på många år. Men hela kvällen var helt fantastisk!

 

På lördag började vi dagen med hotellfrukost och det är ju alltid lika fantastiskt. Sedan tog vi oss till Naturhistoriska, jag hade aldrig varit där förut så det var riktigt spännande. Vi kollade på en film om osynliga mysterier på Cosmonova, vilken jäkla ball grej! Jag måste åkte tillbaka för att kolla på en film och astronomi och havet. Sedan kollade vi på dom olika utställningara, det var synd att det var så inihelvete mycket folk för man hann inte läsa allt och kolla i lugn och ro. Sedan åkte vi till stan igen för att äta middag, det behövdes en lugn och god middag efter allt vi gjort och alla steg vi gått. Sedan gick vi i några affärer innan vi åkte tåg hem igen. Denna helg har bjudit på så många skratt, intressanta konversationer och oförglömliga minnen. Jag älskar min familj så mycket och jag är så glad över att vi är så tajta och att vi står varandra så nära. Jag har aldrig tråkigt med dom och dom kan alltid få mig att må bra. Jag mådde bättre än vad jag gjort på väldigt länge i helgen. 

 

Jag och syrran sa efter nyår att i år så ska vi fokusera på oss själv och börja må bra igen. Sedan morfar gick bort, så har det inte varit några lätta år. Jag har många personliga saker som har gått superbra så som jobb, längenhet och vänner. Men det har varit mycket sjukdomar och jävelskap hemma, konflikter på jobbet och sånt som gör mig ledsen. Detta gör att det är som en berochdalbana inom mig, en ständig kamp inom mig mellan lycka och sorg, en jävla fontralkrock. Dessa svängningar är väldigt påfrestande och jobbiga, jag blir trött, stressad och sliten. Det har påverkat mitt liv på så många sätt. Men detta är inget jag brukar skriva om eller ens prata om. Men har tagit mycket av krften inom mig. Jag saknar att vara helt och hållet glad, jag saknar den spralliga Tessan som var high on life och levde livet. Jag vet att syrran känner likadant. Så i år ska vi fokusera på att må bra igen. Det har gått sådär..

 

Jobbsituationen må göra så att jag mår väldigt dåligt, men det är något som jag tyvärr inte kan påverka så det måste jag bara komma över. Många säger åt mig att inte ta med mig jobbet hem, men det är inte så lätt. Jag bryr mig väldigt mycket om mitt jobb, säkert lite för mycket ibland. Men enligt mig är det inte rätt att sitta tyst när jag tycker att folk blir felbehandlade. Det går inte heller bara att stänga av när jag vill det, det hänger med. Men jag ska göra det jag kan för att förbättra det jag har möljighet att påverka och göra det bästa av det, sedan försöka släppa resten. 

 

Sedan när det kommer till pappas situation så är det något som jag tycker är och har varit jätte jobbigt, men det är inte något jag tycker om att prata om förutom med familjen och vissa andra. Jag tycker att det är få personer som verkar förstå hur jobbigt det här är, utan att försöka försköna situationen. Men någonting positivit i detta är att pappa har varit på återbesök hos läkaren nu och de senaste testerna ser bra ut och operationen var lyckad. En stor sten lättade från hjärtat då jag fick höra det, att få veta att just nu kan dom inte hitta någon cancer. Jag inser hur lyckligt lottad jag är att jag faktiskt har min pappa vid min sida och att han är så pass frisk och kry, då läkaren beskrev hans operation som den svåraste och längsta han någonsin gjort under sina 14 år. Så obeskrivligt underbart glad att allt gått så pass bra som det faktiskt gjort. Min älskade pappa. Om det är något min pappa lärt mig och som de senaste jobbiga åren har lärt mig att ta vara på livet och inte ta något förgivet. Att man ska leva här och nu och göra de saker man vill göra i livet medans man kan. Att man ska ta hand om varandra och säga det man känner till och visa kärlek till de personer som står en nära. Jag försöker leva här och nu och inte tänka för mycket framåt eller backa. För det enda som är säkert är att jag lever nu, det finns ingen garanti på att jag är vid liv eller är frisk om ett år, 10 år eller 20 år. Därför ska man njuta av livet nu, medans man kan. Jag säger ofta, eller försöker iallafall, att säga till dom som står mig nära hur mycket jag tycker om dom och vad dom betyder för mig, så att dom vet det om något skulle hända mig. Jag vill att dom ska veta att dom gjort skillnad i mitt liv. 

 

Nu blev det väldigt djupt, känslosamt (för mig iallafall) och personligt, men ibland får det lov att bli så.