Theres Engberg

Hey!

A story about me, my favourit band and New York City. Det jag ska berätta är den lyckligaste och sorligaste stunden i mitt liv. (Var inte så bokstavliga nu, såklart att Lillys födsel var lyckligare och Valles begravning sorligare.)

16 April 2011, New York. Jag, syster mi, broder och Sofia betstämde oss för att gå själva och utforska Manhattans alla kanter och hörn. Jag hade checkat in Green Days broadwayshow "American Idiot" från mitt hotell fönster, så vi gick mot den gatan. Vi skrattade, knäppte kort som dårar och var helt fyllda av lycka, kan man vara annat när man går på the streets of New York? Sen out of the blue börjar jag dögrina, haha, Sofia blir alldeles chockad och panikslagen och frågar gång på gång vad som har hänt och jag pekar bara mot en vägg. Dom tre fattar såklart ingenting. Sedan håller jag tillbaka tårarna och förklarar att det står på väggen att Billie Joe är den som spelar Jimmy i showen mellan 5-24 April och att han står innan för den där jävla väggen och sjunger just då. Dom börjar ju såklart skratta, och tyckte liiite synd om mig, men dom var så snälla och stod där med mig en stund och tog kort och så att jag fick samla mig igen. Folk började ju kolla. 

Jag kunde höra honom, jag var enbart en vägg mellan mig och min största idol, Billie Joe Armstrong. Jag kunde inte se glädjen i situationen då, men det gör jag nu. Jag har ju faktiskt varit extemt nära han, jag har rört samma vägg han rört. Men vid det tillfälet var det enda jag se var hur otroligt långt ifrån honom jag var fast jag var så nära. Jag skulle ha kunat vara där inne, dock var det slutsålt. Men det svider än i mitt hjärta at jag varit så nära och ännu en gång inte fått se han. Dammit! Jag kunde och kan fortfarande inte förstå att Billie Joe Armstrong var där innan för den väggen.









En tårögd, Theres, står och posar med sin idol. (Samtidigt som hon hör han i bakrunden)